När vi flyttade in i huset kände jag genast att om det var något som skulle göras om så var det köket och det helst genast...nu tre år senare ser köket ut nästan som vid inflytt: udda,inga gamla eller ursprungliga skåp, alla i olika höjd, en hastigt byggd hörnskafferi, en smalspis från 50-talet som ryker in, en dåligt fungerande spis, ja listan kan göras lång...
det vi har gjort är att riva ner masoniten från väggarna, då framträdde det vackra timret och pärlsponten som delvis fanns kvar under 50-60-tals lagren. På så vis hittade vi även den ursprungliga dörrplaceringen mellan kök och matsal.
Nu efter att alla lagren skalats av vet vi ungefärligen hur ursprunget har sett ut och kan återställa köket såsom det en gång var. Fördelen med att inte rusa iväg i en speedad köksrenovering är att tanken har fått mogna, det som kändes absolut nödvändigt att ha i köket och på en viss plats har nu efter tre år helt omvärderats...
Visst blir man hemmablind, men jag har kommit att trivas mer och mer i detta charmiga kök trots alla dess fel och brister...
Vad jag vill säga med detta är hur viktigt det är att bo in sig i ett gammalt hus innan man sätter igång större renoveringar, på så vis undviker man göra de där misstagen som man senare bittert ångrar! Dessutom är det snällt mot plånboken...tids nog har jag mitt drömkök, men det drömköket ska byggas med stor hänsyn till huset!
xxxEijaxxx