Negativism
Avundsjuka
Fundamentalism
Missunnsamhet
Glädjelöshet
Svart eller Vitt
Vända kappan efter vinden
På senare tid har jag varit litet frånvarande här på bloggen och även med kommentarer på andras bloggar, (något som kallas bloggsvacka?) Visst har jag slängt in lite bilder här men utan någon större eftertanke eller hjärta. Ni kanske inte ens har märkt det? För hur mycket jag än gläds åt era peppande och uppmuntrande kommentarer, och alla era fantastiska mail är det ändå de där små törnen, de små stickorna till kommentarer med elak underton som lägger sig på minnet mest. Faktiskt fast jag försöker vifta bort det för att jag tycker att alla vi har rätt till vår egen åsikt och rätt att fritt ventilera dessa...
Ta det här med djur och det s.k lantlivet: på Norrfrid blogg har det blivit många inlägg om våra och andras djur, vilket är helt naturligt som får, höns, katt, kanin och hundägare. För min dröm är att ha en hel hoper med bondgårdsdjur i framtiden och att familjen så långt som det är möjligt ska sträva efter självhushåll...men om jag visar av min mormor ärvda rävboa på sängkanten, en av få kära ägodelar efter henne, är jag då en hycklare? Hur kan jag ha huset fullt med uppstoppade fåglar när jag samtidigt påstår mig vara djurvän? Om jag visar bilder på lyckliga bondgårdsdjur, målar jag upp en för idyllisk bild av det s.k ljuva lantlivet som är långt ifrån så ljuv som jag försöker vilseleda er läsare att tro?
Några tycker att jag får djurhållning och odling att låta så enkelt, när vi nu RÅKAR bo som vi gör - men tro mig, vi betalar ett högt pris för vår dröm. Och vi får jobba HÅRT för vår dröm! Vi drog upp bopålarna från ett tryggt samhälle med trygga jobb och drog familjen på sju personer norrut till en avbefolkningsbygd, där vi visste att jobben inte växer på träd. Fortfarande jobbar mannen lååångt borta under vardagarna och familjen är komplett bara under helgerna. Självklart medför detta slitningar i förhållandet och en trötthet utan dess like, speciellt under vinterhalvåret.
Om jag utger mig för att syssla med byggnadsvård får jag reaktioner, för jag är ju inte RENLÄRIG (det kan faktiskt slinka in en och annan stjärnskruv istället för spårskruv). Och vi har faktiskt (gud förbjude) spikat panel med spikpistol, vilket är det längsta man kan komma från klippspik vilket skulle vara det korrekta att använda i ett hus från slutet av 1800-talet. Det finns och kommer alltid finnas någon som vet bättre. Någon som är mer påläst. Eller tror sig vara mer påläst. Jag har aldrig påstått att jag är något annat än en glad amatör...
Vissa bloggare ägnar sig åt att förfasa sig över diverse samhällsfenomen och jag läser gärna kritiska inlägg skrivet på ett humöristiskt sätt, ja jag önskar att jag själv kunde skriva inlägg som berör och sätter igång tankeverksamheten, mer än bara på inspirationsplanet...det finns otroligt duktiga skribenter i bloggosfären som förhoppningsvis blir upptäckta så att de får chansen att skriva för en bredare publik.
Men så har vi dessa bloggar som präglas av negativism, där man låter bitterheten styra och där man spyr galla över hur orättvist och illa behandlad man är av samhället och omgivningen. Man är ett hjälplöst offer utan att varken se eller förstå att såsom du bemöter andra, blir du själv bemött! Det är värt att prövas, testas i det lilla: le och hälsa vänligt mot någon okänd du möter så ska du se att hon/han för det mesta ler och hälsar vänligt tillbaka. De flesta konflikterna här i livet beror på oförstånd och okunskap...
Förutom det så är bloggvärlden fantastisk! Man bygger nätverk och får lära känna nya fantastiskt duktiga människor, men observera - här gäller det också att ge och ta - våga själv kontakta personer som du beundrar och vill lära känna! Inte bara vänta på att någon ska tycka att du är duktig och kontakta dig med spännande och lukrativa erbjudanden....ja, förstår man det är det bara att köra på!
Negativism?
Avundsjuka?
Fundamentalism?
Missunnsamhet?
Glädjelöshet?
Svart eller Vitt?
Vända kappan efter vinden?
Kanske att jag tar bort detta inlägg strax efter publicerandet, eftersom jag nu när jag läser tillbaka förstår hur jag i min tur har låtit mitt sinne smittas av negativitet. Jag vill inte vara sån, jag är inte sån, jag vägrar!
Även om jag nu känner mig lite BROKEN, vägrar jag låta mig nedslås av negativismen - nej jag ska se framåt, fortsätta inspirera och låta mig inspireras av gamla hus, byggnadsvård, inredning, odling, djur, lantliv och sist men inte minst mitt hantverk, precis som vanligt!
Och snart kör vi HARDCORE igen!
xxxEijaxxx
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inlägg
