 |
| Utsikten i höstskrud, solbelyst |
Söndagkvällarnas inlägg brukar handla om helgens alla aktiviteter och roligheter man varit med om under sina lediga dagar...som här, den njutfulla utsikten från husets alla norra fönster. När Multråberget solbelyses...
 |
| Hönsen vågade sig ut i helgens solsken |
Även denna helg har haft mycket innehåll, umgås, laga mat, städa, hantverka, fika, höstplocka undan sommaren på gården...lite vin, pladder och romantik med mannen på kvällen. Jag älskar att bo som vi gör, på en gammal bondgård en bit utanför stan, en bullrig familj och en herrans massa djur...
 |
| Hönsmamman med sina kycklingar, numera unghöns |
Men när söndagkvällens mörker sänker sig, infinner sig även söndagens vemod. Då bryts idyllen av vetskapen att det är slut på samvaron fram till nästa helg - bokstavligt talat, eftersom min man jobbar borta under veckorna. Vet att det är ett normaltillstånd för många familjer att ha en av föräldrarna borta, speciellt i glesbygd och "avflyttarorter". One must survive...
Visst, man vänjer sig och lever på hoppet att någon gång få vara tillsammans även under vardagen. Man vänjer sig vid tanken att det är priset vi får betala för att kunna ha det så här bra under helgerna.
Men det tär...
Inlägg
Åh..underbara helg...och vad jag önskar att även ni får veckorna tillsammans en gång.
SvaraRaderavarm höstkram/caja
Hej!
SvaraRaderaKan förstå att det tär...men era helger låter jättehärliga!
Kram Anna
Förstår att helgerna är guld värda för er då, hå bra det bara går Hoppas kommande vecka kommer att gå fort, då träffas ni alla igen!
SvaraRaderaVackra bilder Eija, jag njuter av atmosfären du förmedlar.
kram på dig
Berget är så maffigt och vackert och ligger så rätt, som en trygghet i norrläge.
SvaraRaderaKan förstå att det är svårt att skiljas efter en härlig helg tillsammans, men det är även det som ger styrka, eller hur!
Sänder varma tankar till dig vännen,
Cia
Hej,, hoppas att ni även får en vardag med samvaro till slut. Christina
SvaraRaderaSå fint du skriver om vemodet du känner. Jag kan känna igen mig lite, då sambon för ett par år sedan veckopendlade under nästan två år till Milano (!), och särskilt för små barn kan ju en vecka kännas som en evighet. Jag hoppas ni får det liv ni önskar, med alla samlade även i veckorna, så snart det bara är möjligt!
SvaraRaderaDin blogg är verkligen en njutning att besöka!
Varma hälsningar och en fin höst önskar
Helena
Vilken underbar miljö och så vackert du bor. Förstår att det känns tomt när mannen åker för att jobba. Det låter ändå som ni har det fint på helgerna.
SvaraRaderaKram Marita i Heestrand
Hej!
SvaraRaderaSå vacker utsikt Ni har!!
Men menar du att du är själv i veckorna....himmel du är enomrm Eija!! Alla barnen & alla vardagsbestyr som läxor & matlagning....Hoppas att Ni kan lösa det så du får ha din man hemma i veckorna:))
Kram Malin
Hej
SvaraRaderaHärligt vackra bilder och jag förstår att ni tar vara på helgen.
Måste vara tufft att ha mannen borta på veckordagarna vet själv inte hur jag skulle klara det.
Jag hoppas att det kommer upp något för er så att ni kan vara tillsammans alla dagar....
Ta hand om dig
kram kram
sandra
Vilket vackert berg du ser från fönstret. Du beskriver ditt vemod så fint, man riktigt känner hur mycket du önskar en vardag tillsammans. Hoppas ni får en möjlighet till det såsmåningom.
SvaraRaderaKram Maria
Tur att ni har helgerna och att ni tar dom så väl tillvara ! Ni bor så fantastiskt vackert och verkar vara en så härlig familj !
SvaraRaderaKramar // Susanne ♥
Önskar dig ändå en bra vecka och vackra bilder du bjuder på! Kram från Maria
SvaraRaderaDet hjälper inte dig att veta att många är avundsjuka på ditt liv, att bo så fantastiskt och ha en sån glädje i samvaron i er familj och vad ni gör på gården. Men ni betalar ett pris för det och en dag kommer säkert när ni kan få vara tillsammans även under veckorna.
SvaraRaderaTa lite romantik med maken även nästa helg!
Kram Eva
Vet precis vad du går igenom, har själv haft samma liv i 3 år men nu har makens arbete lagts upp så han han jobbar borta längre perioder och kan vara hemma längre period också. Funkar utmärkt men visst är det "tärande".. Men till alla ni därute som läser detta - så här har många av oss här uppe i norr, bara för att vi är envisa och vill bo kvar i vår vackra landsända - så bortglömd utanför tullarna..
SvaraRaderaS
Min Christer jobbade under ett par år i Norge, 14 dagar borta 9dagar hemma. Barnen var inte så små som era men tyckte ändå att det kändes tungt till och från. Långa arbetspass ger ju lite extra i plånboken men tär väldigt som du skriver. Kan känna vemodet i ditt inlägg, och nu när hösten och mörkret är här så blir det ännu skörare på nåt sätt. Skickar dig en styrkekram och hoppas vemodet vänder till ett bestämt och starkt "livsplöj" som jag brukar kalla det. Det är när man går genom livet utan att darra på manchetten och med ett stort focuserat leende.
SvaraRaderaKram Annika
Sitter här och förundras över, hur du som ensamstående på veckorna hinner med allt du gör...ofattbart ! - Hoppas bara att du kan välja bort vissa saker så du inte "bränner ut dej "
SvaraRaderaAtt ni har hittat ert drömställe att bo på och har en härlig familj tillsamans är en gåva ! - Och du kan verkligen förmedla din lycka över detta i din blogg !
Sköt om dej !
Kram / Anneli
Så vakkert utsikt, riktig høstskrud!
SvaraRaderaDu snakker så rolig om den "ensomheten" som kommer i ukedagene, kan forstå hvordan du har det, selv om du har både dyr og barn rundt deg, er det noe med at når "mannen i sitt liv" er borte er liksom halve kroppen borte. Vi bor i byen og selv om min mann bare jobber borte fra mandag til torsdag, kjenner jeg på det samme. Alt skal man få til innenfor de få timene i helgen. Jo, jo, men det kommer vel bedre tider, hold ut!
Give Away hos meg! Ha en koselig kveld og kos deg med uken som kommer.
Klem fra Kristin
Vet precis hur du känner eftersom jag varit den som jobbat borta och sovit i ett annat hus. I en tom säng... Ätit frukost själv och gjort allt övrigt själv också.
SvaraRaderaDet tär, men det var värt det för att få bo som jag bodde och jobba med det jag då tyckte va givande. Men dagarna hemma gick alltid så fort...
Vilken vacker blogg du har! Härligt med liv på landet. Är själv en Skånetös som trivs absolut bäst på landet. Tänkvärda ord i ditt inlägg! Ibland behöver man påminnas om hur bra man har det. Visserligen är mannen min oftast borta några dagar varje månad, men inte varje vecka! Hoppas ni snart får vara samlade på heltid. Ha det gott! Suzann
SvaraRaderaSå vackra bilder! Förstår att det blir jobbigt i längden med hel familj endast på helgen! Blir mycket att hinna med under den korta tiden!
SvaraRaderaps. ang. mina ljusstakar så är de i järn. ds.
Kram :)
Jo, nog är du stark allt. Du har minst sagt många strängar på din lyra! Och skitsnygg är du också, vilka läckra Norrfridskläder!!! mari.
SvaraRadera