Lös och ledig

Underbara lata dagar har utlöst varandra den senaste veckan och jag har verkligen kopplat bort alla måsten, har låtit mobiltelefonen vara på ljudlöst och loggat mig ur alla nätverk som man annars är intrasslad i. Bara gått och skrotat och inte gjort något speciellt förutom bara varit i nuet. Älskar tiden mellan jul och trettondag för dess långsamma lunk och eftertanke! Ur detta föds alltid lust och nya idéer som man bara vill kasta sig in i!

Kom att tänka på att vid den här tiden på året, efter nyår ungefär har jag alltid känt stor ångest inför att återgå till vardagen, men inte nu! Har inte berättat för er eller överhuvudtaget gjort något större nummer för någon om att jag faktiskt inte kommer att återgå till kontorsstolen på jobbet som jag varit tjänstledig ifrån, utan har sagt upp mig från tryggheten med lön och arbetskamrater. Kanske för att jag själv inte riktigt trott att det kan vara möjligt eller att jag bara genom att säga det högt misslyckas med egenföretagandet....

Men så är det. Idag skulle jag säkert ha behövt infinna mig i kontorsmodulen om jag fegat ur. Det känns liiiite läskigt att vara sin egen lyckas smed i dessa tider då många går arbetslösa i våra trakter. Ibland känner jag mig smått bortskämd också då det kan tyckas att jag kastar bort många års utbildning och karriär. Men pengar och status får hela tiden mindre och mindre utrymme i mitt liv. Lantbruket, hemmalivet och egenföretagandet med Norrfrid känns tusen gånger viktigare och får bli min verklighet, utan skyddsnät och pengar men med ett lyckligt hjärta! Stoltheten över det man åstadkommit och frihetskänslan är oslagbar. Tänk att jag vågade! 

Och arbetskamrater har jag ju! Dessa krabater bland annat och min man hemmavid, inte på något bygge i Stockholm utan hemma på gården jobbandes med någon de tusen projekt som den nya gården verkar kräva. Här kan man inte rulla tummarna länge...

Och på Norrfrid träffar jag alla er underbara kunder med alla möjliga nationaliteter och intressen. Det kan aldrig bli tråkigt tror jag! Så senast måndag kavlar jag upp ärmarna och sätter igång med liv och lust. Det får bära eller brista för nu finns ingen återvändo! Ni följer väl med?

Saknar nämligen bloggandet och tiden då det kändes lustfyllt och kreativt att plita ner sina tankar och fota små vardagshändelser härinne. Dit vill jag tillbaka för inga andra medium slår bloggen i fråga kreativitet och förmedling av tankar. De andra kanalerna som facebook och instagram i all ära - de är bra för ögonblicksbilderna och marknadsföringen, men bloggen får gärna fortsätta att vara min lilla bebis som jag vårdar ömt! Ett av mina nyårsönskningar!

Hoppas nu 2014 blir ett riktigt bra år för oss alla! Vi hörs snart igen!

xEijax