Det uppstod säkert många frågor efter gårdagens inlägg...
Det var blixthalt, jag fick en sladd som inte gick att kontrollera, farten var bevisligen för hög för det väglaget...den lilla bilen vurpade ordentligt långt ut från vägen. Hör fortfarande det hemska ljudet från krossat glas och metall som böjs. Inga mötande bilar eller träd, det är jag oändligt tacksam över...
Sedan bara en tystnad innan sinnet säger UT fortast möjligt, hänger på sidan, knäppa loss bältet och trassla sig ur snön och airbagen...fram med telefonen. Adrenalinet susade i öronen och denna hemska tanke slår mig att min hund Amanda ligger skadad någonstans. Jag ropar, hon finns inte i bilen. Hon finns ingenstans!!!Panik.Någon har sprungit fram till bilen och jag får en hjälpande hand ut. Är helt blöt över ansikte och hår och frågar om jag blöder. Nej inga sår, det måste ha varit all snö som flög in genom de krossade rutorna.Jag frågar om hunden och han säger att hon sprang ut till skogs. Jag springer runt runt och ropar. Gud var är hon snälla gör så att hon inte är skadad...
Efter några minuter kommer en darrande Amanda framspringandes till mig, flåsande men svansviftande...hon är hel och välbehållen!!!
Tusen tack till det par som larmade, hjälpte mig ur bilen och höll mig sällskap tills hjälp anlände...ni är mina jordiska änglar.
Sedan vet jag nu att det finns änglar av ett annat slag också...
xxxEijaxxx
Det var blixthalt, jag fick en sladd som inte gick att kontrollera, farten var bevisligen för hög för det väglaget...den lilla bilen vurpade ordentligt långt ut från vägen. Hör fortfarande det hemska ljudet från krossat glas och metall som böjs. Inga mötande bilar eller träd, det är jag oändligt tacksam över...
Sedan bara en tystnad innan sinnet säger UT fortast möjligt, hänger på sidan, knäppa loss bältet och trassla sig ur snön och airbagen...fram med telefonen. Adrenalinet susade i öronen och denna hemska tanke slår mig att min hund Amanda ligger skadad någonstans. Jag ropar, hon finns inte i bilen. Hon finns ingenstans!!!Panik.Någon har sprungit fram till bilen och jag får en hjälpande hand ut. Är helt blöt över ansikte och hår och frågar om jag blöder. Nej inga sår, det måste ha varit all snö som flög in genom de krossade rutorna.Jag frågar om hunden och han säger att hon sprang ut till skogs. Jag springer runt runt och ropar. Gud var är hon snälla gör så att hon inte är skadad...
Efter några minuter kommer en darrande Amanda framspringandes till mig, flåsande men svansviftande...hon är hel och välbehållen!!!
Tusen tack till det par som larmade, hjälpte mig ur bilen och höll mig sällskap tills hjälp anlände...ni är mina jordiska änglar.
Sedan vet jag nu att det finns änglar av ett annat slag också...
xxxEijaxxx
Inlägg
Ibland finns skyddsänglarna runt oss!
SvaraRaderaTänk vilken tur att både du och din fina hund klara er oskadda.
Stor kram från mig!
Goa Eija, det är så skönt och se er båda, att det gick så bra. Jag har gjort en hemsk avkörning för några år sen, vet precis vad du går igenom nu. Det är värst när man ska sova, då kommer tankarna. Klappa vovven jättemycket från mig och en stor kram till dig.
SvaraRaderaAnnaMaria
Skyddsänglar!
SvaraRaderaDu och jag har en skyddsängel som går med oss och den vakar över dig och mig.
Tänk vad underbart att veta att du inte är ensam.
Skyddsängel kan hjälpa dig och den kan leda dig på rätt väg.
Ängeln är med dig varje dag och natt.
Den kan beskydda dig från olykor och den kan stoppa dig så du inte gör dig illa.
//Fri vers av Anita
Hittade denna fina vers och ville dela den med dig. Änglarna såg till så att du och Amanda klarade er oskadda. Det kommer alltid att finnas där inom dig, rädslan...minnet..men bär med dig minnet av det som gav dig skydd så blir de svåra tankarna lättare att brottas med.
Varm kram/caja
Så fruktansvärt.
SvaraRaderaMinnen kommer tillbaks till mig. 3 Bilolyckor har jag varit med om, en lättare och två där bilarna sett ut som din gör... usch! Ingen av gångerna körde jag, det har satt sina spår. Kan aldrig riktigt slappna av med någon annan vid ratten.
Mina ljudminnen av glas och plåt, plast som går sönder är nästan lika starka idag som för 20 år sen när det hände.
Även jag har letat efter hund på glashal väg med mötande trafik... på väg till en utställning, i Jönköping så for bilen kors och tvärs över vägen, genom vildstängslet. En av viltstängslets stolpar gick rätt igenom vindrutan mellan mig och hon söm körde : ( Mina minnen är så starka att jag mins exakt vad som sades i bilen både innan och efter...
Vi hade änglavakt sa brandkåren som snabbt var på plats. De var i närheten. Vi båda klarade oss utan en skråma, hundarna likaså. Men den stress jag kände av att ha en lös hund någonstans... var värre än själva olyckan. Min vän tog det väldigt hårt eftersom det var hon som körde. De kommande veckorna så blev det många samtal mellan oss, om livet, om änglar, om varför...
Vi hade hjälp av varandra att bearbeta detta som vi båda varit med om.
Ta hand om dig nu, låt allt ta sin tid och prata om det som hänt, det hjälper : )) För mig är det läkning att spola filmen flera gånger och fundera över hur, varför, vad kunde gjorts annorlunda.
Hoppas det är okej att jag delar med mig av vad jag varit med om. Jag förstår hur du känner det idag.
Jag sitter här med tårar i ögonen....
SvaraRaderaTur att änglarna är med oss när de behövs som bäst!!!
Varma Styrkekramar till Dig & din vackra vovve!
Malin
Hu, jag blir alldeles tårögd då jag läser! Förstår att du blev orolig över hunden! Så skönt att även hon är välbehållen! Man blir säkert väldigt chockad efteråt! Mys med vovven nu! Kram
SvaraRaderaSå skönt och höra att ni båda mår fysiskt bra!/Kramen
SvaraRaderaSkönt att Amanda har en sån redig matte att ty sig till nu, hon kommer nog att vara orolig ett tag framöver och vilja vara nära.
SvaraRaderaSköt om er!
Hej!
SvaraRaderaJag hittade din underbart fina blogg i dag och läste om din hemska olycka. Vilken äglavakt du hade.
Slås också av tanken att du och Mariette från en av mina favoritbloggar "Liljor och tulpaner" måste ha krockat i stort sett samma dag och haft samma änglavakt båda två. Usch vad snabbt hänt det är.Änglarna har nog en hel del att göra den här årstiden.... Ha det så gott! Jag kikar definitivt in snart igen!
Nä, jag är sollefteåbo från början men bodde i E-tuna i 5 år mellan 97 och 02! Det lustiga är att när jag började släktforska på mammas okända sida så kommer hennes släkt på morfars sida från Eskilstuna-Nyköpingstrakten, jättekul! Vill veta meeer! :) Jag hade en arbetskompis som bodde i Stjärnhov..det var där du bodde va?!
SvaraRaderaUsch, vilken grej du varit med om, en så´n där sak som man alltid tänker "det händer inte mig", men det kan det ju faktiskt göra.
SvaraRaderaMen vilken tur att ni klarade er båda två och ni fick hjälp så snabbt, när man tittar på bilen så förstår man ju att det var en redig krasch.
Har själv voltat med min bil för många år sedan, men kommer fortfarande ihåg adrelaninpumpandet.
Det var jag själv som körde, och var också själv som tur var, men voltade och vaknade i baksätet, har ingen aning om hur jag kom dit, har minnesluckor, kände inte direkt heller att jag brytit nyckelbenet förrän jag kom till sjukhuset.
Men som sagt, adrenalinet och chocken kommer jag ihåg än idag.
Man får bara tacka någon där uppe att inget värre händer.
Ta väl hand om dig!
Camilla
Eija, så skönt att höra att allt ändå slutade bra, - det var en ruskig sak att vara med om, det där. Nog finns det änglar alltid, både i människoskepnad och av andra slag.
SvaraRaderaTa hand om dig!
/Anna-Karin
Ja, ibland blir man påmind om vad livet är skört. Ojojoj. Ta hand om dig och hunden nu. Njut och lev.
SvaraRaderaKram Jessika
Vet att de närmsta dagarna kan vara jobbiga även om allt gick väl. Tänker på dig och dina närmsta. Ta hand om er!
SvaraRaderakram
Eija, det sägs att det finns en mening med ALLT som sker i livet och vi får tro att det gäller dig just nu oxå.., kan vara svårt och tro att det skulle vara något positivt men jag kan nästan lova dig att du kommer underfund med det om si så där ett halvår att det VAR någon mening trots allt.
SvaraRaderaEfter att jag själv var med i en bilolycka så lärde jag mig att uppskatta vardagen mer, den gnällde jag mig ofta igenom förr men nu kan jag bannimej uppskatta och få äta en slabbig falukorv till middag eller att få softa med familjen i soffan en helt vanlig tisdag.., för mig har det blivit vardagslyx nuförtiden.
Jag är glad och läsa att ni klarade er bra båda, att förlora eller bli av med sin älskade vovve är hjärtskärande, skönt att ni hittade varandra igen ♥
Låt det nu ta tid och gå igenom detta, prata mycket om det för det hjälper.
Vi lyssnar så gärna på dig..., och förstår dig!
Ta hand om dig
Kramar i massor
Marianne
Hej
SvaraRaderaså skönt att det finns underbar männsikor som hjälper till
Vilken tur att hon kom tillbaka, förstår helt din panik.
Ta hand om dig och den varmaste kramen
sandra
Men ujujuj...vilken tur att ni klarade er oskadda även om bilen blev mos! Hoppas ni kan släppa det ur sinnet tids nog också, kan tänk mig att det inte känns helt bekvämt att åka bil ännu.
SvaraRaderaÅh vilken änglavakt! Sådan välsignelse att allt gick så bra. När jag läser om din hund så kände jag behov av att skriva om det här med bur i bilen. Det är så himla viktigt! Hunden slängs inte runt vid en krock och de skadar inte sig själv och andra på samma sätt som när de är lösa i bilen. Och det viktigaste av allt, en ambulansförare jag känner berättade en gång om hur många hundar det är som faktiskt klarar själva olyckan men som sedan blir överkörda på olycksplatsen när de irrar runt och är chockade. Så in med bur i bilen alla hundägare!
SvaraRaderaKram
Anna